Inlägg av: Paul Larsson

För första gången på evigheter skulle jag få åka ut och faktiskt behålla lite fisk. Sill och torsk med MSK på Amigo stod på schemat och jag tog med min son Lucas (3) för första gången på turbåt.

Vädret visade sig vara helt underbart med lite känsla av sommar. Vi väntar in alla 30 pers på denna familjeutflykt och njuter av åkturen till första stoppet smått taggad över att Lucas skulle få dra lite fisk. Tre stopp och ingen fisk alls, till slut berättade skepparn att vi kör norrut för att hitta fisken. Destinationen visade sig bli utanför Barsebäck och vi släpper ner på första signalen det dröjer inte länge förrän grannen får en fisk och det visar sig vara en sill.

Ganska snart har även vi sill på. Stora fina sillar gillade mina häcklor. Men antalet var kanske lite magert men vi fick fisk och det var vi nöjda med. Lucas provade att känna på dem och var så nyfiken och exalterad. Mellan stoppen passade vi på att gå ner till kiosken och köpte korv och bröd.

Så klart fick Lucas ett choklad av mannen i kiosken. När vi hörde hur motorns varvtal gick ner viste vi att det var dags igen och gick upp o gjorde oss redo för signalen. Jag känner hur något större än en sill hugger och hinner inte fullfölja muthugget innan jag känner hur det blev helt tomt i mitt spö. Linan gick av vid knuten. Jag hade hyrt spö så jag utgick från att det skulle vara ok grejer så jag satte på ny pilk o häckla och fiskar vidare en stund.

Jag lyckades dra några riktigt fina sillar till och till slut känner jag hur det drar till. Jag gör ett mothugg och känner tyngden en bråkdels sekund för att därefter känna hur linan går av igen, denna gången  ser jag hur den går av i spööglan mitt på spöet. Mitt humör ändrades något men det visade sig vara sista stoppet och jag kände inte riktigt att en sån liten sak skulle kunna förstöra en såhär fin dag. Lite snopet dock när man kanske kunde fått med sig en eller två torskar också.